Sjutton Beethoven-variationer – recension

Sydsvenskan, Carlhåkan Larsén, publicerad 4 januari 2011

Sjutton Beethoven-variationerFörfattare: Carl-Gunnar Åhlén (red)

Musikaliska​ Akademiens icke längre ständige sekreterare Åke Holmquist gjorde sig känd som Beethovenspecialist redan i tonåren, då han vann ”Kvitt eller dubbelt?” i ämnet. Ett antal vänner i Akademien hyllar honom vid pensionsavgången med ”Sjutton Beethoven-variationer”. En brokig volym på festskrifters vis med seriösa och singulära liksom capriciösa drag, från spekulativt till trivialt.

Bilden (bysten?) av Beethoven finns inte längre på samma plats ​efter variationernas final. Gränserna har vidgats. Vi ser Beethoven dra in i såväl Göteborg som Falun. Vi möter Hans Pålssons djupdykningar i pianosonaterna och Folke Abenius upplyftande av operan ”Fidelio”, vi läser hos Thomas Anderberg hur Beethovenbildens konturer ändrar sig mot bakgrunden av två seklers skiftande politiska och ideologiska landskap.

Allra mest spännande i boken är de tankar som tycks befinna sig på kollisionskurs. Kungliga Musikhögskolans rektor Johannes Johansson och violinisten Anna Lindal öppnar för ett tidstypiskt alternativt sätt att se på Beethovenkompositioner​na. Johansson talar om tonsättarens skisser som ett oavslutat sökande. Därmed ökar detta materials status. Han urgerar, i gott sällskap med många andra nyare musikfilosofer och -praktiker, ett uppbrott från romantisk genidyrkan och övervärdering av verkbegreppet, verket ska i stället bli ”en produkt av de dynamiska relationerna mellan text och praktik”. Samma gör violinisten Anna Lindal, som kan tänka sig att se Beethovens kompositioner som ett experimentalfält för nyskapande.

Mot detta kan ställas Hans Pålssons credo: ”Varje tecken i noterna visar på en väg vi skall gå för att nå det mål som är tonsättarens vision av verket. Av​viker vi från den vägen når vi kanske också ett mål, men ett annat än det som tonsättaren visade oss mot”.

Där ligger onekligen frön till en intressant diskussion med många tänkbara aspekter och jämförelser. Som vi dock får avvara i det här sammanhanget.

Det kommer sällan böcker om Beethoven på svenska. Vi inväntar en heltäckande bok, Holmquists egen beramade biografi om Titanen. Om han nu alltjämt är en sådan.

Carlhåkan Larsén

teaterkritiker